Mobiltelefonen – en överblick

Den första mobiltelefonen i Sverige såg dagens ljus 1956 och kallades MTA (MobilTelefonisystem v ersion A), systemet hade tre basstationer: Stockholm, Göteborg och Malmö. Samtalen mot det fasta nätet kopplades manuellt av en telefonist. Från detta system har utvecklingen tagit en rasande fart och i dagsläget har nästan varje person en egen telefon som klarar en inhyser en uppsjö av funktioner som är tänkta att underlätta för och/eller förnöja användaren. Några av funktionerna som kan nämnas, utöver att kunna ringa, är: textmeddelanden (SMS), kalender, kamera för stillbilder och rörlig video, ficklampa, spel, musikspelare, videospelare, valutaomvandlare, webbläsare, miniräknare, väckarklocka, tidtagarur och många andra.

De tidigare systemen byggde på en enda sändare med extremt hög effekt och ställde även samma krav på de mobila enheterna som var så stora att de var tvungna att monteras i en bil. Problemet var främst de extrema avstånden till basstationen – för att kringgå detta problem skapades ett system som bygger på celler med en välberäknad täckning och specifika frekvenser. Detta ger möjlighet att begränsa sändareffekter och återanvända frekvenser, på så sätt ökas kapaciteten i nätet utan att behöva fler frekvenser och storleken på de mobila enheterna, mobiltelefonerna, kan göras mycket mer hanterbara. I dagsläget pratar man inte längre om biltelefoner som tidigare utan enheter som med lätthet får plats i en skjortficka.

Mobilnätet är uppbyggt av mobilstationer (dvs. mobiltelefoner), basstationer och samtalsväxlare. Mobilstationen består av en terminal och ett kort för att identifiera användaren – ett SIM eller ”Subscriber Identity Module” vilket gör att mobilstationen kan ansluta sig mot basstationen och använda dess tjänster. Basstationen består av två delar: bassändarstationen och kontroller. Bassändarstationen är den del som sänder och tar emot radiosignaler till och från mobilstationen. Kontrollern styr utdelning av frekvenser, handräckning etc. Samtalsväxlaren kopplar sedan samtalet till lämplig destination - vilket kan vara ut igen på samma basstation till en mobil i närheten, ut på det egna nätverket till en annan mobil på annan ort eller till det fasta nätet för att kopplas till en fast telefon eller till en annan operatör.

I dagsläget används tillsammans med 3G ett system som heter GSM (Group Spéciale Mobile) vilket brukar kallas för andra eller den digitala generationens mobiltelefoni. NMT och andra analoga teknologier är första generationen och 3G med hög dataöveföringskapacitet är tredje generationen. Med 3G har tjänsteutbudet och möjligheterna med mobiltelefonen tagit ett stort kliv framåt och de bilmonterade jättarna har ersatts av fjäderlätta smådatorer som kan allt från att surfa på webben till att spela in video. Några av de tillverkare som idag tillverkar mobiltelefoner för allmänheten är: Sony Ericsson, Siemens, Sharp, Samsung, Sagem, Philips, Panasonic, Nokia, Neonode, Motorola, LG Electronics, BenQ Siemens, Apple och Alcatel.

Mer om mobiltelefoner: http://www.mobil.se

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *